Home Alone

Jag är ensam hemma.. och lite rädd.

Av någon märklig anledning så har jag återgått till min barndomstid när jag, som många andra faktiskt inte helt kunde utesluta att det fanns något läskigt under sängen. Särskilt rädd var jag efter historien om mannen som rymt från psyket och som tagit hundens plats under sängen, ni vet den fina klassikern "Människor kan också slicka"..som jag nu började tänka på och skrämmas lite av igen (f*n, f*n, f*n!!)

Hursomhelst, jag har under mina ensamma nätter varit väldigt noggrann med att tänka på fina saker, som sommarängar, hundvalpar och julafton när jag släckt lampan. Och när jag inte kunnat sova har jag underhållit mig med den fin-fina boken "Fri från ångest, oro och fobier", och tilldelat mig själv flera intressanta diagnoser.

Imorgon kommer A hem, och då lovar jag att bli vuxen igen..